Andra fina båtar

kej, jag kan hålla med om att det kan kännas lite enahanda med en hemsida med en enda båtmodell. Därför tänkte jag på denna sida samla andra fina båtar som jag tycker är intressanta av en eller annan anledning, främst gamla motorbåtar av trä.



Stegbåtar

En båttyp som jag är svag för är båtar med långa fördäck och en liten kupe' akteröver, som tex. Pilen (Einar Runius/CG Pettersson, 1926), här på Ingarö varvets tak och till höger, Marara (Ruben Östlund, 1929), se även annonsen ovan från 1937 med Marara.
Båda dessa båtar finns bevarade idag, Pilen genomgår för närvarande en omfattande renovering, medan Marara seglar i utmärkt skick.


En annan båt i samma stil var Ivar Kreugers Svalan (Ruben Östlund, 1928) som var en av dom fräckaste och snabbaste båtarna i världen, vars Wright Typhoon V-12:a på 650 hk knuffade iväg Svalan i dryga 50 knop. Trots att det antagligen är den häftigaste båt som någonsin byggts i Sverige så tycker jag personligen inte att den är lika snygg som ovanstående båtar, på grund av att man tagit upp en brunn för förarplatsen i fördäcket.

Svalan förstördes någon gång i mitten av 60-talet i Norge. (Läs mer om Svalans öde här)

Två kopior har byggts, den första brann tragiskt nog upp kort efter färdigställandet, varefter en ny byggdes.


Samtliga av ovanstående båtar anses vara inspirerade av George Crouchs revolutionerande Baby Bootlegger från 1924.
Så även Ruben Östlunds framgångsrika racer Sea Song, byggd på Gustafsson & Anderssons varv i Skärsätra, Lidingö.



Nedan en kul bild från 1928 som visar att det inte bara byggdes båtar hos Gustafsson & Andersson. Det var flygpionjärerna Svenska Aero AB som lät tillverka sina flygplan vid varvet.
(Planet på bilden är ett Heinkel HD24 (HD=Heinkel Doppeldecker)).
Varvsbyggnaden på bilden finns fortfarande kvar, och det bedrivs än idag varvsverksamhet på området, nu i Boghammar Marins regi.



Med tanke på Svalans (se ovan) imponerande fartresurser så är det lätt att tro att Ivar Kreuger var snabbast i släkten när det gällde att ta sig ut till Dykarbaren i Sandhamn...

...så var dock icke fallet! Torsten Kreuger hade nämligen köpt en så kallad sjösläde (katamaran) från England i slutet av 20-talet som var god för smått otroliga 70 knop! En respektingivande hastighet även med dagens mått mätt och som gjorde att sträckan London-Stockholm avverkades på ett dygn.

Dessvärre blev dess livslängd kort, under en tur på Stockholms ström så körde man på en stock som gick rakt igenom bordläggningen och så gick sjösläden till historien.






Solö

En mycket trevlig båt, och tillika en av dom första framgångsrika serietillverkade träbåtarna var Solö. Initiativet till att bygga Solö togs av AB Gösta Berg, Hansson&Lundbom, Penta och Örnmaskiner. Uppdraget att rita båten gick 1952 till Einar Runius.

I förutsättningarna ingick att båten skulle vara stor och rymlig, göra så stor fart som möjligt med en Penta BB41 och vara så billig som möjligt. Och att den skulle vara vacker.

Den första Solön, Solö I (känns igen på enkla sidorutor), presenterades sommaren 1952, måtten var 6,85x2.0 m., deplacement 1,1 ton och båten gjorde cirka 12 knop. Priset var 13.100:- för en komplett båt.

När tillverkningen varit igång ett år, växte anspråken hos köparna. De visade sig vara villiga att betala mera om båten blev vackrare och snabbare. I två etapper ändrades båtens form, längden ökades 1953 till 7,00 m. och 1954 till 7,15 m. samt breddades till 2,10 m. Den ändrade båten kallades Solö II.

Samtidigt släppte Penta sin motor typ BB50 vilken gav båten en fart av cirka 18 knop. Båtens deplacement hade ökat till 1,25 ton och priset var 15.500:-.

Så småningom började en del Solö båtar att leta sig över till USA (där den kallades "Baltic Sea Chaser"), och som en följd av det Amerikanska intresset ritades Solö om för tredje gången 1957. Nu blev båtens dimensioner 7,35x2,44 m. och den kunde fås med antingen en eller två Penta BB70, vilket gav farten 16 respektive 23 knop. Till nyheterna hörde att båten utrustades med en toalett, Solö III känns annars lättast igen på att den har en däckslucka på fördäck. Båten var i första hand avsedd som en exportprodukt anpassad för den Amerikanska marknaden, men såldes även i Sverige för 17.300:-.

I Juni månad 1959 kom Solö IV, efter önskemål från dom Svenska kunderna som längtade tillbaks till Solö II. Dom ville ha en Svensk båt, men den skulle vara längre, bredare och högre än 1954 års modell. Efter mycket diskuterande enades man om dimensionerna 7,25x2,20 m. och ett deplacement på 1,8 ton. Farten med en Penta BB70 var 18 knop och priset 17.100:-.

Idag hör Solöbåtarna till en av dom mest eftertraktade begagnade träbåtarna på marknaden.






Forslund

Mina favoriter bland Svenska båtkonstruktörer är bröderna Gideon och Henning Forslund, vilka har producerat ett stort antal av dom finaste båtar vi har i det här landet. En av dom häftigaste båtar som går att se på våra vatten idag är Kathinka ( Gideon Forslund, 1936). Nedan visas den nybyggd (båten på nedervåningen), utställd på Ostermans Marmorhallar 1936.


Andra fina Forslundkonstruktioner var Forslund Cupe´, här representerad av Almeria II (Gideon & Henning Forslund, 1938-39) samt den Forslundbåt som antagligen byggts i flest exemplar, nämligen Ess-båten, i detta fall Taifun (Gideon Forslund, 1937).


Nedan ses Henning Forslunds legendariska varv Sjöexpress på Lidingö och Gideon Forslunds nästan lika välkända Forslunds Varv/Essingevarvet vid Essingesundet.


Här är en bild på en tidig Forslundracer under en uppmärksammad reklamtur till Åland.






Nord Amerikanska båtar

Ess-båtarna uppvisar en hel del likheter med samtida Amerikanska runabouts, typ Gar Wood, Hacker-Craft, Dart, Century och Chris-Craft, också det fina båtar.


Min favorit bland Nord Amerikanska båtar är annars Chris-Craft Red & White Express, som byggdes efter kriget då tillgången på förstklassig mahogny var dålig varför man ofta målade mahognyn, i detta fall i vitt och rött.


Andra tuffa efterkrigsbåtar är Chris-Craft Cobra och Ventnor.


Dom, som i likhet med mig, tycker det är kul med annorlunda och nyskapande design tycker säkert att båtarna från Ancarrow är jätteroliga.

Newton Ancarrow bedrev sin båtbyggarverksamhet under femtiotalet vid sitt varv intill James River i Richmond.


Som avslutning på avdelningen Nord Amerikanska båtar, en läcker bild på två riktiga 20-tals racers, möjligen från 1924 års Fisher Allison Trophy Race. Den bortre, vita båten är Baby Gar IV med en Liberty V-12 flygplansmotor under motorluckorna.
1925 genomfördes ett mycket uppmärksammat race mellan denna båt och den tidens snabbaste tåg, the Twentieth Century Limited, från Albany till New York längs USA´s östkust. Loppet tog cirka tre timmar och Gar Wood (Garfield Arthur Wood) och hans mekaniker vann med 17 minuters marginal.







Cantiere Riva

Självklart måste man ha med några bilder på Rivabåtar, när man talar om fina båtar. Att äga en Riva var väl så gott som obligatoriskt om man ville betraktas som framgångsrik och lyckad kring Rivieran på 60-talet. Här nedan visas några olika fina Riva modeller.




Men den läckraste Riva modellen som byggts är väl ändå Aquaraman.

Super Aquaraman Zoom byggdes 1970 och första ägaren var den Franska sångerskan Sheila som döpte henne till Claudius III. Nästa ägare blev Gianfranco Rossi, som gav henne namnet Zoom.

Det var Gianfranco Rossi som tillsammans med kartläsaren Renato Mazzolini och radio operatören Ettore Andenna stod på startlinjen i London den 10:e juni 1972, bland ett gäng topptrimmade offshoreracers, inför det årets London-Monte Carlo Ocean Race.
Som enda standardbåt så sågs Rivan som en hopplös looser av sina medtävlare, men dom skulle snart komma på andra tankar...
Man blev tvungen att riva ut inredningen i sittbrunnen för att få plats med tillräckligt stora bensintankar, varför en ny "ståbrunn" fick tas upp akter om motorerna där dom tre i besättningen stog.
Och för att göra en lång historia kort, så gick Zoom i mål i Monte Carlo (se bild nedan) som överlägsen klasssegrare och sensationell totaltvå 14 dagar senare i ett lopp som blivit smått legendariskt i Riva kretsar.






Träbåtar idag

Bland dagens tillverkare av båtar, helt eller delvis i trä så finns det två varv som jag anser konstruerar båtmodeller utöver det vanliga.

Till att börja med den kreativa och nyskapande Amerikanska tillverkaren Van Dam Wood Craft som producerar oerhört spännade båtar, se exempelvis deras radikala Alpha-Z.
Norska Dolvik är den andra firman som jag tycker bygger "kjempe-fina" båtar idag, här med en "flygande" Dolvik 26.





Och till sist...

... något mycket sällsynt på dessa sidor, nämligen en båt helt byggd i plast. Det är en Lux Futura, konstruerad 1961 av Bengt Allskog och Eric "Ockelbo" Lundgren. Den minst sagt futuristiska skapelsen, som bland annat hade radio och TV i den halvcirkelformade sittbrunnen, var extremt utformad med catamaranskrov (3,85 x 2,15 m.) och två Archimedes utombordare. Fart 35 knop, pris 12.000 utan motorer.
Frågan är om denna båttyp någonsin kom i produktion.



En annan rolig plastbåt var nedanstående Johnson Deluxe från 1964. Det var en 17 fotare utrustad med en Buick V-6:a på 150 Hp som byggdes av OMC.