Året var 1930, först såg man det vita skummet som likt en mustasch bredde ut sig från den lilla svarta pricken i mitten. Ingentet vågbrus hördes, "Svalan" gled nämligen mjukt och tyst över vattnet (därav namnet). Så småningom växte pricken och när båten var riktigt nära hördes dånet från den vrålande Typhoon-motorn på 650 hk från den Amerikanska Wright-fabriken.
Verksamheten i Saltsjöbaden avstannade. De tedrickande damerna på Grand Hotels veranda reste sig för att se bättre. Varvsarbetarna på Neglingevarvet släppte sina verktyg, barnen på Restaurangholmen stannade upp i sina lekar. På några sekunder svepte Ivar Kreuger förbi i dryga 50 knop (det var alltid bråttom ut till landstället på Ängsholmen) och försvann igenom Fällström ut mot Ingaröfjärden. Än en gång hade man fått förmånen att beskåda den redan legendomsusade 11,4 meter långa "Mustaschbåten", som hon kallades i folkmun.
Ivar Kreugers Svalan byggdes på Lidingövarvet 1928, ett år efter Charles Lindbergs berömda Atlantflygning. Den inspirerade Ivar Kreuger så till den milda grad att han måste ha en motor av samma fabrikat som i "Spirit of S:t Louis". En nästan 2 meter lång vätskekyld marinkonverterad V12:a på 32 liters slagvolym av typ Typhoon från Amerikanska Wright-fabriken installerades därför i Svalan. Motorn vägde endast 950 kg och utvecklade 500 hk.
Den fick upp Svalan i 46 knop, vilket inte passade Ivar Kreuger riktigt varför en ny motor av samma typ, men på 650 hk monterades in. Nu klockades Svalan för 52,3 knop (konstruktören Ruben Östlunds uppgift) och Ivar var nöjd. I beställningen till varvsägare E Liedberg stod nämligen att båten skulle göra minst 50 knop!
I samband med motorbytet höjdes motorrummet något och förarplatsen (typ svärmorslucka), som var belägen långt fram på fördäck försågs med vindruta. Nu kunde båtens förare behålla mössan på under färd...
Vid Kreuger-kraschen 1932 förändrade allt, Ivar Kreuger tog sitt liv i Paris och Svalan auktionerades bort och försvann i glömska. Andra Världskriget kom och ingen hade tid att intressera sig för gamla båtar.
I takt med att intresset för veteranbåtar åter vaknade i Sverige under 70- och 80-talet började ryktesspridningen. En mängd förståsigpåare visste precis vad som hänt Svalan. Hon hade brunnit, sänkts i djupgraven utanför Landsort, huggits upp och tappats i backen. Historierna var många men att hon för evigt var borta rådde det ingen tvekan om.
Men det fanns några som tvivlade. Några som inte ville acceptera att Sveriges mesta båt gått förlorad. En båt, som om den hittades, skulle väcka sensation och som om den restaurerades till originalskick skulle slå det mesta inte bara på Svenska veteranbåtsmässor utan alla världens Classic Boat Shows. David Logg, Hans och Anders Værneus med flera började sökandet.
De följde upp de få ledtrådar som fanns och gav sig inte när de stötte på hemlighetsfulla släktingar eller tidigare ägare som inte vågade avslöja vad de gjort med legenden. Från auktionen på Fittja båtvarv den 17 juni 1932 lyckades man spåra båten till Herr Gösta Malmqvist från Helsingborg. Han hade köpt den för futtiga 8 000 kr. Svalan var då värderad till 100 000 kr. Han fick ytterligare en Wright Typhoonmotor med reservdelar på köpet, en bra affär med andra ord!
Svalan visade sig emellertid för dyr att köra så Göran Malmqvist kom bara att nyttja Svalan två gånger under de fyra år han ägde båten. Tanken rymde 1000 liter och hon drog 175 l/tim. Göran Malmqvist sålde Svalan 1936 till skeppsredare Ragnar Moltzau i Oslo. Där tog spåret slut. Trion sökte andra vägar, fann en mängd dokument och fotografier från vänner och släktingar, men mysteriet vad som hänt efter Ragnar Moltzaus ägarperiod kvarstod. Tills ett genombrott kom då David Logg på grund av, eller snarare tack vare, ett misstag från nummerbyrån i Oslo kopplades till Ragnar Moltzaus son. Sonen hade samma namn som fadern men Ragnar Moltzau Jr ville inte avslöja någonting. Till en början.
Men när han förstod att det var seriösa människor han hade att göra med och en god kontakt på telefon etablerats kröp historien fram. Det visade sig att familjen Moltzau flitigt nyttjat båten och också dokumenterat den ovanligt väl. "Svalan är Sveriges mest väldokumenterade båt", menar Hans Værneus och klappar stolt på en tjock pärm med originalhandlingar som ritningar, byggbeskrivning, typcertffikat, registreringsbevis i KMK, köpehandlingar och gamla bilder som aldrig publicerats.
Innan båten transporterades till Norge 1937 byggdes hon om mariginellt efter nya ritningar av Ruben Östlund. En Scripps V12:a, typ 302 på 316 hk och 14,6 liters slagvolym monterades. Farten reducerades till 40 knop. i slutet på 50-talet var Scrippsmotorn slut, liksom delar av skrovet. Ragnar Moltzau sålde Svalan 1960 och hon hamnade efter några mellanhänder hos en familj i Tönsberg/Norge, som bytte till sig Svalan mot en Austin A-40 Delivery från 1952, värd 500 kr. Vid avlastningen på familjens tomt brast slingen och Svalan föll i backen och kölen knäcktes vid steget. Två år efter händelsen demonterades Svalan bit för bit med hjälp av såg och yxa. Flera trädetaljer användes till reparation av några av familjens 50-talsbåtar.
