Det tråkiga med plast istället för trä som båtbyggnadsmaterial/metod tycker jag är att känslan för hantverket och yrkesstoltheten till stor del gick förlorad. Plastbåtar producerades av plastindustrier, ofta som en plastprodukt bland flera, jämsides med exempelvis badbaljor och septitankar m.m...
En annan trist följd av att plastbåten blev så omåttligt populär i början av sextiotalet var att träbåtar ansågs vara "a thing of the past", det vill säga något gammalt och mossigt. Det fick i sin tur till följd att många träbåtar slutade underhållas och lämnades åt sitt öde, varför en hel del båtar gick förlorade på grund av vanvård (eller rättare sagt, ingen vård alls) dom följande tjugotalet åren.
En bra sammanfattning över hur man såg på olika båtbyggarmaterial kring slutet av femtiotalet/början av sextiotalet ges i boken "Båten som hobby" från 1962.
Under kapitlet "Skrovmaterialet", skrivet av ombudsman Magnus Myrström, står att läsa följande:
"Det har under de senaste åren hänt så mycket på detta område att det är värt en liten översikt.
Trä har ju hitintills varit det dominerande materialet, då det gäller nöjesbåtar, och får nog alltjämnt anses som det förnämsta. Det växande båtintresset - naturligtvis mycket beroende på den ökade fritiden - har breddat sjösporten. Flera båtar måste produceras per år för att fylla efterfrågan. Trä fordrar yrkesskicklig arbetskraft, som det börjar bli ont om. Träbåtsbyggandet är alltfortfarande ett hantverk (t.o.m. konsthantverk) och även långt driven rationalisering resulterar inte i vad vi verkligen menar med "lönande serietillverkning". För att nå en billigare tillverkning har man sökt efter ett material, som är beständigare än trä ur lagringssynpunkt (sågar man till en stor mängd bordläggningsplank efter mall - för att ta ett exempel - och det dröjer länge, innan de kommer till användning, har de hunnit ändra sig och "slå" sig).
Plywooden lockade givetvis många och har visat sig utmärkt. I början ville ytterskikten p.g.a. att fukt inträngde flaga. Med de moderna limningsmetoderna inträffar nu inte detta. Plywoodskrov blir både starka och lätta. Man är dock av materialets styvhet bunden, då det gäller skrovformen, och är huvusakligen hänvisad till v-bottentyper.
Lättmetallen har också kommit till stor användning och med dagens framsteg, då det gäller legeringar som klarar saltvatten, så är lättmetallen ett gott skrovmaterial. Nitning förekommer och går mycket bra, men ger ju inte estetiskt tilltalande yta. Svetsning med argongas är det smidigaste sättet, men fordrar stor skicklighet hos svetsaren. Hänsyn måste vid montering m.m. i lättmetallskrov tagas till elektrolytisk frätning, vilket bör observeras.
Plasten kombinerad med fiberglas är ett starkt material, som dessutom fordrar ett synnerligen ringa underhåll. Dessutom låter det sig formas hur som helst. Och har blivit synnerligen populärt.
Nackdelen är bara den att folk som aldrig sysslat med båtar och båtbygge, med plasten sett en möjlighet att bygga båtar för avsalu. Tyvärr har dels formgivningen resulterat i fantasier, som inte alls har med sjön att göra, dels har materialdimesionerna inte alltid beräknats efter erforderliga krav på styrka utan underdimensionerats för att resultera i ett lågt båtpris, vilket gett plastbåtarna ett oförtjänt dåligt rykte. En rätt beräknad och vettigt utförd plastbåt är ett bra ekipage, som ingen behöver vara rädd för att skaffa sig. Materialet har dock länge legat i en rätt hög prisklass, varför priserna ännu väl inte blivit så låga, som man hoppats. Även här har nya "legeringar" kommit med åren och blivit bättre och bättre och utvecklingen på detta område är ännu bara påbörjad.
Värt att betänka.
Så många klagar över att utvecklingen på motorbåtsfronten går så sakta jämförd med med den på bilfronten. Man säger så gärna: se på en bil av mod 1920 och en av idag. Vilken skillnad.
Jo visst är det riktigt. Men man bör komma ihåg att samtidigt med att bilen utvecklats har också vägarna utvecklats.
Men havet är sig likt sedan urminnes tider. Kunde vi bygga autostrador med doserade kurvor på havet, så skulle säkerligen båtarna se annorlunda ut idag. Men det kan vi nu inte."
Så sant som det är sagt...
Tre trender
Här tänkte jag ta upp tre trender som var riktigt heta vid den här tiden, det gäller bärplan, att bygga sin båt själv och dubbelmontage av utombordare.
Bärplan
Bärplan var något som det både skrevs och annonserades flitigt om i båtpressen i slutet av 50-talet/början av 60-talet.
Fördelen med att förse båten med bärplan ansågs främst vara att det skulle bidra till högre fart och lägre bränsleförbrukning. Det hävdades att bärplan förbättrade prestandan på allt från små campingbåtar till stora passagerarfärjor.
Antingen så byggdes båten med bärplan från början, eller så eftermonterades dom på en befintlig båt.
För ett par hundralappar kunde man bli ägare till ett bärplan som skruvades fast på akterspegeln...
...eller så köpte den riktigt händige en ritning eller byggsats och byggde sin egen bärplansbåt, vilket osökt för oss vidare till nästa trend...
Bygg själv
Att bygga sin egen båt verkade vara mycket populärt vid den här tiden, åtminstone att dömma av antalet annonser och artiklar i ämnet i samtida båtpress.
Enligt annonser för ritningar och byggsatser så kunde i princip vem som helst, utan förkunskaper eller tidigare erfarenheter av att bygga båtar, smälla ihop allt från roddbåtar till en motorkryssare på några helger...
... men riktigt så enkelt var det nog inte.
Och även om man kan förstå att det måste kännas lockande att skaffa sig en båt för en bråkdel av vad det skulle kosta att köpa den "färdig", så undrar man ändå hur pass vanligt det var att man byggde sin båt själv?
Och hur många av dessa påbörjade båtbyggen färdigställdes egentligen?
Jag menar, hur enkelt verkar det vara att bygga nedanstående Pop-Cat, skulle tro att det krävs mer än att man är normalhändig, trots att det står
"Ni kan göra den själv, om Ni följer våra lättförståeliga anvisningar".
Nog om detta, men Pop-Catens motorinstallation kan även få illustrera den tredje och sista trenden, nämligen...
Dubbla utombordare
En stark trend vid den här tiden var alla dubbelmontage av utombordsmotorer, vilket verkar ha varit otroligt populärt (inte minst hos motortillverkarna, kan man tänka sig...).
Detta trots att man i båttidningarnas tester påvisade att en motor var bättre än två på alla sätt och vis. Nackdelarna med att exempelvis montera två 20-hästars snurror istället för en 40-hästars var till exempel, högre bränsleförbrukning, lägre fart, högre vikt, större motstånd i vattnet, högre inköpspris och servicekostnader, jobbigare installation för reglage och styrning, dubbla tankar m.m. m.m.
En förklaring till dubbelmontage kunde vara effektbehov. Eftersom dom största utombordarna vid den här tiden låg på cirka 70-80 hästkrafter så var man tvungen att hänga på dubbla motorer, i de fall man ansåg sig behöva mer kraft än så.
Och så hade man ju alltid en motor i reserv, om den ena skulle gå sönder.
Men jag skulle tro att det i dom flesta fall så fanns det inga logiska förklaringar till att man hade dubbla utombordare, utan det var väl helt enkelt så att det såg mycket fräckare ut med två motorer på akterspegeln, istället för en...
... vilket man kan hålla med om!
Och sen´ så finns ju dom som alltid ska va´ värst!
Hur utvecklades då dom här trenderna?
Ja, idén med att ha bärplan på båten dog ut ganska snabbt en bit in på 60-talet och idag hör fritidsbåtar på bärplan verkligen till sällsyntheterna, även om dom fortfarande används på en del större, snabbgående passagerarfärjor.
Även självbyggandet har minskat kraftigt med åren, men visst finns det en och annan som fortfarande bygger sin båt själv, antingen från grunden eller från olika stadier av halvfabrikat.
Dubbelmontage av utombordsmotorer var också något som nästan försvann helt en bit in på 60-talet. Idag börjar det dock bli vanligare igen, främst på RIB-båtar som vill ha höga motoreffekter, med till exempel dubbla 200-hästars (eller mer) på akterspegeln.
... och den som tror att RIB-båtar är ett nytt påfund tror fel, även om dom inte kallades RIB på sextiotalet utan...
Gummibåtar
Det fanns en hel del märken och modeller att välja på för den som ville ha en gummibåt, men det blev aldrig någon riktig hit och gummibåtsmarknaden förde en tynande tillvaro.
Det var först i slutet av nittiotalet som gummi/RIB-båtarna började sälja några större volymer.
En förklaring till det kan vara att material, och tekniken att sammanfoga gummit inte var färdigutvecklat vid den här tiden, båtarna höll helt enkelt inte måttet.
Reklam
Reklamen såg lite annorlunda ut för 40 år sedan, jämfört med hur den ser ut idag. Här nedan följer några exempel hämtade ur samtida båtpress.
Brudar
Snygga tjejer har alltid använts för att kränga allsköns prylar i alla tider. Men annonsernas utformning såg lite annorlunda ut vid den här tiden, och skulle knappast ha passerat obemärkt av dagens diskrimineringsombudsman...
... men vem känner inte en plötsligt uppkommen lust att gå ut och nåta om fördäcket när man ser en sån här annons?
Om man skulle försöka kränga båtmotorer med hjälp av en sån här annons idag så skulle man nog ligga rätt risigt till...
... men 1972 gick det alldeles utmärkt för Volvo Penta!
Och vad gäller Husqvarna motorn i annonsen nedan, så kan jag intyga att den varken är säker, snabb eller snygg (jag äger en själv). Men texten kanske avser damen på bilden...
Rökning
Tro´t eller ej, men på sextiotalet var det fortfarande tufft att röka...
... något som man ofta tog hjälp av den tidens kändisar för att förklara i reklamen.
Alkohol
Alkohol och sjön hörde ihop, då som nu (och öl på burk var en nyhet i början av sextiotalet!)...
... även om det oxå fanns dom som tyckte att man borde ta det lugnt med drickat. Här en annons från Sverges (ska antagligen vara "Sveriges") Socialdemokratiska Ungdomsförbund.
Och visst kan man hålla med om att det finns dom som tittar lite för djupt i glaset på sjön, vilket ibland kan få förödande konsekvenser.
Språket
Det språk som användes i annonserna för fyrtio år sedan, kan idag kännas lite "töntigt", men man kan ju fråga sig hur text skriven idag upplevs om fyrtio år...