ag fick först syn på båten hösten 2001 i en annons under Köp & Sälj på Träbåtsakuten som visade
en läcker mahogny daycruiser i gott skick. När jag väl fick se båten under en pressening på Ekerö så insåg jag att
bilden i annonsen hade några år på nacken…
...båten var i tämligen dåligt skick, bl.a. saknades fördäcket och delar av stäven var sönderfruset. Vidare så hade
båten inte varit i sjön på ett tiotal år. Men som så ofta, när det gäller träbåtar så är det lätt att tänka med
hjärtat istället för hjärnan och båten hade otroligt vackra linjer, varför jag blev ny ägare i november 2001.
Säljaren hette Linus Höök och han hade haft båten i ett par år, då den legat på land.
Höök hade demonterat det gamla fördäcket som var slut.
Mellan 1982/83 och 1999 ägdes båten av Ove Ryberg som bl.a. lät tillverka nya rutramar i fram samt bytt motorblock
och topplock eftersom han köpt båten i skadat skick av en okänd person i Skälby, som i sin tur köpt båten av ett
försäkringsbolag som löst in båten efter att den hade blivit stulen.
Ryberg döpte båten till Betty-Boop, tidigare namn, liksom tidigare historik är ej känt.
Specifikationer
Båttyp: Becker Marinette
Konstruktör: Harry Becker
Varv: Henry Linussons Båtbyggeri, Östhammar
Byggår: 1960
Mått: 6,50 x 2,20 m.
Deplacement: ca 1100 kg.
Material/Skrov: Mahogny, kravell, stegbotten, skarpa slag
Motor: Chrysler Sea-V M-80 (V-8:a 318cc bigblock), 177 Hk
Fart: ca 30 knop
En liten film... som är ganska stor, 13Mb,
bredbandsuppkoppling rekommenderas.
2001
I November 2001 blir båten min, men får ligga kvar hos förre ägaren över vintern på grund av att ett
annat objekt måste avyttras innan jag tar hem det nya fyndet...
2002
Eftersom hela fördäcket, inklusive däcksbalkar saknas när jag köper båten, så inser jag att jobbet kanske är lite
för stort för att jag ska klara av det själv, varför sökandet efter en kompetent båtsnickare inleds. Efter att ha
rådfrågat ett antal gamla "veteranbåtsrävar" så märker jag att namnet Göran Levin i Pampas ofta nämns när det pratas
om förstklassiga träbåtsarbeten. I Maj 2002 lägger Göran ett nytt fördäck, byter ut dom frostskadade delarna i stäven
och laskar i en bit i kölplankan som är skadad.
Arbetet är av högsta klass, varför jag varmt kan rekommendera Göran "Snickargubben" Levin.
Så äntligen, i slutet av Maj 2002, kan jag ta hem båten, med nytt fördäck men i övrigt i ganska risigt skick. De
akuta arbetena gäller främst överbyggnad och horisontella ytor, dvs. rutramar, akterdäck och skarndäck, som måste renskrapas,
oljas och lackas + att det nylagda fördäcket måste slipas, oljas, nåtas och lackas. Detta arbete + en hel del annat
småpyssel tar större delen av sommaren 2002.
Men så, i mitten av Augusti 2002, så är det äntligen dags för sjösättning och båten får för första gången på ett
tiotal år möta sitt rätta element...
... och tro det eller ej, men hon flyter!
Okej, då var båten äntligen sjösatt och hon flöt, läckte mindre än befarat och var så gott som tät efter någon vecka i sjön. Då var det hög tid att ta itu med nästa projekt, nämligen...
... motorn, som är båtens originalmonterade Chrysler Sea-V, model M-80. Det är en V8:a på 318cc och 177hk, förövrigt en av dom sista V8:orna med en så pass liten slagvolym som byggdes på ett big block. Motortypen var relativt vanlig, ofta monterad i tex. Riva Ariston och Tritone, och tillverkades mellan 1957-66.
När jag köpte båten fanns det ingen möjlighet att provköra motorn, säljaren hade aldrig startat den men han hade i sin tur försäkrats av den föregående ägaren att motorn var felfri...
Motorn var alltså en stor chanstagning i den här affären, visst den kunde ju fungera men den kunde lika gärna vara helt slut, men den gick att dra runt och såg komplett och felfri ut (förutom att flottörhuslocket till ena förgasaren av någon anledning var borttaget, vilket skulle få sin förklaring långt senare...).
Det första jag gjorde var att införskaffa en service manual som otroligt nog fortfarande går att köpa i nytryck, 40 år efter att motorn slutade tillverkas.
Därefter så inköptes ett nytt, friskt batteri för att dra runt motorn och kolla tändningen, vilken snabbt kunde konstateras vara obefintlig.
Vid en närmare inspektion av fördelaren så upptäcktes att tändplattan var ombyggd och brytarspetsar av okänt ursprung var monterade, det hela såg rätt risigt ut, vilket även kan sägas om resten av tändsystemet.
Beslut togs därför om att byta ut samtliga delar av tändsystemet, inklusive en uppgradering till ett brytarlöst system.
Efter att alla nya tändbitar monterats så uppvisade tändstiften en helt annan gnista...
När tändsystemet kurerats så var det hög tid för en välbehövlig översyn av bränslesystemet.
Eftersom bensintanken hade plockats ur båten för att förbättra åtkomligheten så hade jag haft möjlighet att inspektera den "invärtes" och kunnat konstatera att den innehöll en massa gammal "gucka". Tanken hade därför rengjorts innan den återmonterades men det fanns anledning att befara att även resten av bränslesystemet var i behov av sanering, vilket skulle visa sig vara ett riktigt antagande.
Både bränslefiltret och förgasarnas flottörhus var fyllda av ett grönaktigt, segt klet. Filtret var i såpass dåligt skick att det gick i bitar när det demonterades, varför ett nytt införskaffades och flottörhusen rengjordes.
Vid arbetet med att byta ut alla gamla bränsleslangar gjordes en märklig upptäckt. Det var när jag skulle ta loss bränsleslangen från bränslepumpen som jag fick både slang och fäste i handen och det visade sig att någon hade försökt att limma fast fästet med silikon vid pumpen... snacka om potentiell brandbomb.
När bränslepumpen demonterats så kunde man konstatera att den var av "modifierad" typ och utom räddning, och sökandet efter en ny originalpump tog fart. Jag insåg ganska snart att det skulle bli svårt att hitta rätt pump på den här sidan Atlanten, varför jag beslöt att införskaffa och montera en elektrisk bränslepump istället.
Men så kom då den dagen när vridandet av startnyckeln resulterade i att motorn hostade till och efter ytterligare lite finlir så startade den äntligen, efter två veckors idoget mekande. Den gick inte på något sätt rent och jämnt, men den gick, och med ett fantastiskt ljud!
Dåså, då hade jag en båt som flöt, med en motor som fungerade så då var det bara att kasta loss. Sagt och gjort, men när jag sakta gled ut från bryggan så vibrerade hela båten oroväckande, något som skulle förstärkas till högst oangenäma nivåer vid gaspådrag, vilket gjorde att den första provturen med båten fick avbrytas redan efter ett par minuter.
Jag hade redan tidigare varit skeptisk till motorns proppelleraxelkoppling och nu hade jag fått mina farhågor besannade, kopplingen var kass (=glapp) och måste bytas. Så det vara bara att åka iväg till Capella och köpa en ny, det fanns ingen identisk så jag fick ta den som "låg närmast" och ta den till Larssons plåt som svarvade till den så att den passade.
Nu hade vi kommit en bit in i September och äntligen gick båten som en dröm... nästan.
Så här låg det nämligen till:
• Motorn startade hur lätt som helst.
• Tomgången var jämn och fin.
• Motorn svarade bra på gaspådrag och gick felfritt.
Men problemet var att när motorn blivit varmkörd och man stängde av den, för att till exempel tanka, så var den helt omöjlig att få igång igen. Det enda som hjälpte när detta inträffade var att vänta någon timme, sedan gick motorn igen utan problem tills man stängde av den.
Mycket irriterande!
Vad kunde nu detta bero på? Mina funderingar gick till det nya tändsystemet, kanske var det där problemet låg? Eller den nya bränslepumpen? Kanske motorn blev sur... eller fick för lite bränsle? Fel tändstift? Några personer trodde att det berodde på att bränslet blev för varmt kring motorn så att det bildades gasbubblor, som täppte till bränsleledningarna.
Hur det var med den saken lyckades jag inte lista ut innan det var dax för upptagning, men jag hade redan tidigare bestämt mig att lyfta ur motorn för att kunna göra en välbehövlig översyn under vintersäsongen.
Sagt och gjort, i början av oktober togs båten upp och motorn lyftes ur, sen hände inte så mycket mer det året...
2003
Som sagt, under vintern så låg arbetet med båt och motor nere, men fram på vårkanten 2003 var det dax att sätta igång igen. Dels så skulle skulle den vanliga slipningen/lackningen + bottenmålningen göras, men inför säsongen 2003 hade jag tänkt att lägga mest krut på motorn, vilket skulle visa sig bli betydligt mer än jag anade...
Planen var att, förutom en allmän översyn av motorn, renovera förgasarna, inspektera insug och kylvattenkanaler, täta diverse småläckor, byta några packningar samt att byta ut samtliga bränsle-, olje- och kylvattenslangar.
Förra sommaren hade jag bland annat lagt märke till att det droppade lite vatten från bägge avgasknäna och antagit att packningarna mellan knän och avgaslimpor behövde bytas,
men det fixar man ju på nolltid!
Men synen som mötte mig nu när jag kom åt att titta närmare på saken var inte upplyftande...
Det visade sig nämligen att det inte var packningarna som läckte, utan att vattnet kom från små sprickor i knänas undersida. När jag pillade i sprickorna så lossnade det mer och mer rostflagor, tills det såg ut som på bilden till höger...
Avgasknäna var med andra ord helt slut, det enda som hållt ihop dom tills nu var färgen!
Knäna var naturligtvis bara att slänga men nu började man ju oroa sig för i vilket tillstånd avgaslimporna befann sig i. Men efter att ha demonterat dessa så kunde jag, märkligt nog, konstatera att dom såg riktigt bra ut. Så nu var jakten igång efter ett par nya avgasknän, vilket skulle visa sig vara en smula knepigt...
Jag började med att sticka ut till Hansen Racing men dom hade inte mina knän, kollade på ett antal andra ställen i Stockholmstrakten, utan framgång. Sedan vidtog ett sökande på nätet, främst på Amerikanska sidor.
Under tiden som jag letade avgasknän så slipades, lackades och målades båten och här nedan ses Stjärna klar för sjösättning i april 2003.
Det här året fick Stjärna sjösättas utan motor på grund av strulet med avgasknäna. Men arbetet med motorn fortsatte, bland annat med renoveringen av förgasarna. Kompletta renoveringssatser (packningar, munstycken, nålventiler m.m.) beställdes från The Carburetor Refactory, fina grejor!
Vi skriver nu mitten av November, Stjärna ligger på land sedan tre veckor och när jag skriver detta faller vinterns första snö utanför fönstret. Med andra ord hög tid att summera säsongen ´05.
Den korta versionen blir att sommaren 2005 blev den bästa hittils, Stjärna har gått helt utan problem eller missöden. Även om båtåkarsäsongen kom igång sent för Stjärnas del så höll den på desto längre, tack vare den ovanligt milda hösten.
Men om vi tar det från början så kom jag som sagt igång med vårfixet väldigt sent till den här säsongen på grund av att jobb/hus/barn tog ovanligt mycket tid. Men i början av Juni kunde jag äntligen börja fixa med båten.
På själva båten så var det mest det vanliga fixet med ytskikten, tvätta/slipa/lacka/måla samt byte av ett par laskbrickor, som skulle bli klart innan sjösättning.
Och efter hårt forcherat arbete var Stjärna, sist av alla på klubben, klar för sjösättning den 18:e Juni.
Till skillnad från föregående år så struntade jag i att fylla i dom största springorna med Ettan, eftersom det aldrig läckt speciellet mycket och gått ihop på ett par dar´. Det visade sig vara ett oklokt beslut då båten läckte kraftigt vid sjösättningen, det var knappt att båtens båda länspumpar + två dränkbara länspumpar orkade hålla undan dom första timmarna. Efter ett par tre dar´så hade Stjärna gått ihop, men nästa år blir det nog Ettan igen...
Som synes på bilden ovan så ligger Stjärna ovanligt högt i häcken vilket beror på att motor och tank är urlyfta. Motorn hade ju gått riktigt knackigt i slutet av förra säsongen varför den var hemtagen för översyn, vilket pågick paralellt med arbetet på båten.
Misstanken var alltså att en topplockspackning var blåst, men för att få klarhet så var jag tvungen att plocka ner motorn. Härintill ses motorn hemma i garaget i början av Juni.
Så fort jag fått av topplocken så insåg jag att det inte var något större fel på topplockspackningarna, däremot så såg topparna rätt risiga ut varför dom per omgående lämnades in till Värmdö Motorteknik för renovering. Det var nu cirka en månad kvar, och den körigaste tiden på året för en båtmotorrenoverarfirma, innan dom stängde för semestern men dom skulle försöka få klar mina toppar innan dess.
Under tiden så fanns det en hel del annat smått och gått som behövde fixas på motorn, och som var lika bra att ta när motorn ändå var hemma och nerplockad.
Så här såg till exempel en frostplugg ut som jag hade bytt inför föregående säsong! →
Helt slut med andra ord, men nu har jag lärt mig att det är skillnad på frostpluggar och frostpluggar och att det inte duger med en färkvattenplugg i ett sjövattenkylsystem.
Notera även mängden skit som följde med vid borttagandet av frostpluggen.
Jag passade även på att fixa lite med elsystemet, bytte bland annat tändkablarna,fördelarlock och rotor, jag bytte även stiften, olja + oljefilter, bränslefilter m.m.
I mitten av Juni ringer Värmdö Motorteknik och berättar att mina ventiler är en salig blandning av normalventiler och diverse over-size ventiler varför nya måste beställas från U.S.A., två veckor kvar tills dom stänger för semester...
Men så, den 1:a Juli den sista arbetsdagen innan motorfirman stänger för semester, så ringer dom och meddelar att mina toppar är klara, bara att åka och hämta...
... det blev inte billigt, men det blev bra!
Nu när jag äntligen hade fått tillbaks mina planade och renoverade topplock så fanns det två faktorer att ta hänsyn till, en negativ och en positiv.
Det negativa var att det bara var fyra dagar kvar till sommarens största veteranbåtsevenemang, Classic Yacht Event i Saltsjöbaden. Så jag hade bara fyra dagar på mig att skruva ihop och ställa in motorn, samt att lyfta i den i båten, koppla ihop och provköra. Ingenting fick gå fel eller trassla!
Det positiva var att semestern började, så kunde man bara leja bort ungarna till farmor/mormor/morfar så fanns det i alla fall en teoretisk chans att hinna bli klar.
Som synes på bilden till höger så gick allt planenligt och motorn kunde lyftas i den 5:e Juli. Resten av dagen gick åt till att rikta motorn och koppla den till propelleraxeln + att ansluta all kringutrustning.
Men framåt kvällen kunde motorn provstartas och den gick igång utan knot med en underbar sång!
Jag hade i och för sig missat första dagen av Classic Yacht Event men efter lite finjusteringar på morgonen den 6:e så bar det av mot Saltsjöbaden.
Klicka här för lite bilder från Classic Yacht Event 2005 i Saltsjöbaden.
Jag höll på att glömma att nämna att Stjärna även till denna säsong fick en ny propeller (och propelleraxel) eftersom förra säsongens nya propeller råkade komma i närkontakt med en undervattenssten, shit happens...
... och här nedan ligger hon och glänser i all sin prakt redo för nya äventyr!
Blandade bilder från säsongen 2005
Stjärna träffar ostindiefararen Götheborg den 18:e Augusti, Skeppsbron, Stockholm...
... och nysjösatta Stockholmsbriggen Tre Kronor på Skeppsholmen.
Det är inte varje dag man får köra om en torpedbåt :)
Annars är ju Marinetten en utpräglad plattvattenbåt, så tar man ut Stjärna på Björkskärsfjärden när det blåser kuling så får man räkna med att bli blöt om man inte sätter upp sittbrunnskapellet...
... men då känns det ju å andra sidan extra gott med en pilsner i Ostholmens bastu när man kommer fram (Stjärna får stanna utanför...).
Och vad händer här då? Jo, det är fotografen Hagen Hopp som uppflugen på en fyr strax söder om Vaxholm gör ett fotojobb för tidningen Nostalgias Januarinummer 2006, vilket kommer innehålla en artikel om Marinetterna "Stjärna" och "Gloria".
Här försöker Gary och jag att reda ut hur fotografen vill att vi ska köra för att få så bra bilder som möjligt (vilket i korthet gick ut på att köra så fort som möjligt, så nära varandra som vi vågade...). Hagen Hopp in action! Interiörsfotografering av "Gloria" nedanför Telegrafberget.
Hösten är nästan den finaste tiden på året att åka båt, här är Gary och jag ute och luftar båtarna i slutet av September...
... även om man kan råka ut för en del sk-tväder mot slutet av säsongen, som här under årets sista utflykt den 22:a Oktober. Vilket för övrigt var den enda gången som jag behövde köra med uppfällt kapell under säsongen 2006.
Men den 29:e Oktober var säsongen över, här tas "Stjärna" upp för en välförtjänt vintervila.
God natt och sov gott, vi ses till våren!.
2006
Försäsong 2006 - Två utflykter
Nu när har Februari månad tippat över och blivit Mars, och dagarna blir ljusare så börjar det rycka lite smått i "veteranbåts-tarmen"...
... och för att tillfredställa densamma så har Gary Wallin och jag varit ute på två mycket intressanta utflykter.
Till att börja med så åkte vi och hälsade på i Karl-Henrik Häggs lokal, fullproppad med veteranbåtstillbehör i form av beslag, lanternor, instrument, litteratur m.m. Henka sitter verkligen på en guldgruva när det gäller gamla båtgrejor.
Själv var jag ute efter originalpollare och sidolanternor till "Stjärna", något som tyvärr inte fanns på lager för tillfället, så det fick bli en tidstypisk handsöklampa istället. Gary fick med sig ett originalprospekt på våra Chryslermotorer.
Dessutom blev det en hel del veteranbåtssnack innan det var dax att säga adjö.
P.S. Henka lurar på att släppa en hemsida med veteranbåtsgodis som ser mycket lovande ut...
Vad gäller utflykt nummer två, så är bakgrunden den att jag efter att ha plockat ner min gamla Chryslermotor några gånger så har jag insett att den kanske inte har så många säsonger kvar. Problemet är det klassiska för en motor som varit sjövattenkyld hela sitt liv, rostiga kylvattenkanaler.
Därför har jag dom senaste åren haft ögonen öppna för om det skulle gå att hitta ett utbytesblock, vilket har visat sig vara i princip omöjligt. Trots idoget sökande i Sverige, U.S.A. och Europa har jag inte lyckats lokalisera ett enda block till en Chrysler Sea-V M-80.
Men under sökandets gång har det dykt upp historier om att någonstans i landet sitter det en person på ett enormt lager av gamla Chryslermotordelar, det hela lät mest som en skröna i mina öron...
... men så en dag i Januari 2006 fick denna person ett namn, Lennart Baron i Bettna.
Efter att ha försökt att komma i kontakt med Lennart utan framgång (det kanske var en skröna i alla fall...) så svarade han en dag i slutet av Februari och jag framförde mitt ärende, och visst, han hade tre stycken M-80 block stående hos sig, BINGO!
Tid avtalades för ett besök, när dagen för avfärd infann sig snöade det kraftigt sedan flera dagar så det tog några timmar att skotta sig fram till garaget och få upp motorn på släpet, men sen bar det av mot Bettna.
Färden söderut gick i omväxlande kraftigt snöfall och uppehållsväder, men efter några timmar var vi framme vid den vackra gamla mejeribyggnaden i Bettna.
Vi lyckades hitta en dörr märkt "Ingång" där vi knackade på, inget svar, så vi öppnade och gick in och klättrade uppför en smal och brant trappa.
Synen som mötte Gary och mig när vi kom upp en våning fick oss att tappa hakan, vi stod i verkstaden där det rådde ett organiserat kaos, proppfullt med gamla Chrysler motorer och delar och det skulle visa sig bara vara början...
Strax dök en reslig gentleman i sina bästa år upp och presenterade sig som Lennart Baron, Lennart lär vara lite av en legend i motorkretsar och har pysslat med bilar (främst från U.S.A.) och motorer (främst Chrysler V-8:or) sedan urminnes tider.
Därefter vidtog en guidad visning av lokalerna och dom imponerande samlingarna av gamla Chryslerdelar. Det var gång efter gång med fullproppade hyllor av begagnade och gamla oanvända delar i originalkartonger, här fanns verkligen allt som kan tänkas behövas till en gammal Chryslermotor!
Sedan lyfte vid in min gamla trötta motor i verkstaden och ställde den bredvid några bättre begagnade block som skulle kunna bli grunden till en ny motor. Vi det här laget hade Lennarts kollega Niklas anslutit och han verkade vara minst lika tokig i gamla V-8:or som Lennart.
Efter att ha pratat motorer ett bra tag så sa Lennart att han hade något som han ville visa, så vi gick en våning upp och bakom en hög gamla kartonger hade han en överaskning på lur. Undangömt bakom kartongerna stog nämligen ETT SPLITT NYTT M-80 BLOCK + NYA KOLVAR OCH VEVSLÄNGAR!!!
Och som det inte vore nog så på hyllan bakom visade han två Chryslermärkta kartonger som han tyckte att jag skulle titta i, dom visade sig innehålla TVÅ FABRIKSNYA TOPPLOCK!!!
Känslan var helt overklig: Efter att ha letat efter ett bättre begagnat motorblock i flera år utan framgång så stod jag nu med ett nytt motorblock, åtta nya kolvar och två nya toppar framför mig, det var inte utan att man blev lite fuktig i ögonvrån...
Förutsättningarna för att "Stjärna" kommer att ha en mycket duglig maskin till kommande säsong ser med andra ord mycket gynsamma ut.
Timmarna hade rusat iväg och det började bli sent, så det var dax att tänka på refrängen. Gary och jag tog farväl av "Kung Chrysler av Bettna" och begav oss hemåt, men jag kan erkänna att det var svårt att somna den kvällen. Skallen var full av Chrysler...
Ett annat namn som nämns med stor respekt i motorkretsar är familjen Djurberg som har renoverat Fordmotorer i tre generationer,
läs mer här!
Det första jag gjorde var att införskaffa en service manual som otroligt nog fortfarande går att köpa i nytryck, 40 år efter att motorn slutade tillverkas.
Eftersom bensintanken hade plockats ur båten för att förbättra åtkomligheten så hade jag haft möjlighet att inspektera den "invärtes" och kunnat konstatera att den innehöll en massa gammal "gucka". Tanken hade därför rengjorts innan den återmonterades men det fanns anledning att befara att även resten av bränslesystemet var i behov av sanering, vilket skulle visa sig vara ett riktigt antagande.
Förra sommaren hade jag bland annat lagt märke till att det droppade lite vatten från bägge avgasknäna och antagit att packningarna mellan knän och avgaslimpor behövde bytas,
Misstanken var alltså att en topplockspackning var blåst, men för att få klarhet så var jag tvungen att plocka ner motorn. Härintill ses motorn hemma i garaget i början av Juni.
Så här såg till exempel en frostplugg ut som jag hade bytt inför föregående säsong! →
